korkadtomochglad

Jag hatar att vara så ensam.
Det gör mig ledsen. Det är inte jättemycket som gör mig rakt igenom ledsen, men att spendera en sån här helg ensam gör mig ledsen.
Ja, det är inget fel med att vara ensam då och då.
Och det är klart att man kan göra saker på egen hand.

Men det börjar bara bli ledsamt och deprimerande nu.

Jag blev utmanad av jäkla Weronica!
Regler: De som blir utmanade måste svara på frågorna och vidare utmana 5 personer!

FEM SAKER OM DIG SJÄLV.
1. Är du singel?: No-no!
2. Är du lycklig?: Jaha, och hur vet man om man är lycklig?
3. Är du uttråkad?: Smått.
4. Är du ledsen?: Nein.
5. Är dina föräldrar fortfarande gifta? Aldrig varit gifta.

FEM SAKER OM DITT KÄRLEKSLIV.
1. Tror du på kärlek vid första ögonkastet?: Nae.
2. Har du någon gång blivit sårad?: Jodå.
3. Har du kysst någon under de två senaste veckorna? Nej. >:
4. Är du kär?: Ja!
5. Vill du gifta dej när du blir stor? ...nä.

TVÅ ALTERNATIV
1. Facebook eller blogg? Blogg.
2. Katter eller hundar? En kombination? (Gud vad läskigt!)
3. Några få bästa vänner eller jättemånga "vanliga" kompisar? OCKSÅ en kombination.
4. Coca-Cola eller Pepsi ? Cola! Självklart.
5. Pengar eller lycka? Lycka. <:

FEM "HAR DU NÅNSIN..."
1. Hoppat Bungee Jump? NEJ.
2. Ljugit för någon du tycker om? Yes.
3. Gjort bort dig offentligt? Vet inte riktigt.
4. Viljat bli tillsammans med ditt ex igen? Det var himla länge sedan, men, ja.
5. Velat försvinna? Ya.

FEM SENASTE
1. Telefonsamtalet du gjorde?: Bälla, idag!
2. Telefonsamtalet du fick?: Johan. <:
3. Personen du smsade?: Johan!
4. Du kommenterade? Eh?
5. Du tillbringade natten med?: Anna F.

Jag utmanar: Bälla, Jenny, Hentaigudinnan, Anna Forslund... Sen kom jag inte på nån fler. >:

Äsch. Hur vet man när man är för ensam?
Hur vet man vad som är rätt och vad som är fel? Allt ser ut som gråzoner i mina ögon.

Du kommer att lämna mig för en pinnsmal, naken brunett!


Förresten är jag tankspridd idag! Saltade min sallad...

Men! Visst ser det nästan ut som botox?! D: (på ett dåligt sätt)

Äsch, dagis är inte så hemskt. Jämt.
Ungarna kan vara rätt söta och så. Jag jobbar alltså på dagis i två veckor här i Dorotea.
Det är som sagt rätt okej. Betydligt roligare än jag hade vågat hoppas!
Dessutom kan jag säga "Vet du vad vi gjorde på dagis idag?!" :D

"Du ska fan inte tro att du är något!"

Det är väl så man ska tänka. Eller hur var det nu igen?

Åh, vilken kvinna! Vilken låt. 

...eller gör man?

Samma nätter väntar alla, utan dig är alla kalla

Aaah. Jag måste engagera mig. Måste. Jag vet.
Fan. Allt är helt och jävla hållet mitt eget fel.
Men, äsch! Allting kommer att bli bra.

"Min lust är fri, men min frihet är bakom galler"

Det är synd att vi har så lite kontakt nu för tiden, det är dessutom alltid jag som måste ta första steget. Men så har det nästan alltid varit.
Och om vem som måste räddas... Det är främst en person, som jag verkligen inte tänker namnge. Men det är en människa som gjort så mycket gott för mig. Ger alltid bra råd. Men det är han bra på. Och det vet han, den jäveln, haha.
Självklart finns det fler jag vill ska räddas. Men jag tänkte ju tyvärr inte på alla nu.

Om helgen... Jag var ju som sagt i Umeå. På fredagen sprang jag på Anne på stan och när man träffar Anne på en fredag, då blire fest. Nja, nåt sånt. Fest blev det i alla fall!

Jag har moodswings. Jag är lycklig. Igår var jag nog inte det.
Idag bryr jag mig inte om någon skulle raka av mig allt hår, jag är på topp.
Sitter för tillfället och sjunger med i "Jag är en vampyr" och ska väl packa. För jag ska tydligen till Umeå ikväll! Nice.
Utan att jag har vetat om det har min pappa (!!) tagit ledigt åt mig och... ja, adjö, adjö!

Och förresten...
Rädda människor, det kan du göra. Hjälpa människor.
Men vem kan rädda dig? Snälla, låt någon rädda dig. Jag vet att jag inte kan och aldrig kommer att kunna göra det.
Men hitta någon som kan, jag vet att det finns någon. Låt någon laga dig. Du är värd det.
Jag vet att om du läste det här skulle du nog få lust att klappa mig på huvudet och säga något i stil med;
"Det är en fin tanke, hjärtat, men du vet att det är bullshit, jag kan inte lagas."
Klart du kan. Du måste kunna lagas. Och du måste sluta kalla mig liten. Älskade, skumma människa.



" Du vet var det sitter och siktar tills du riktigt säkert vet att det hittar in
Där ingen annan kommit in. Hjärtat väljer blint
Nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill. Du vet jag vill bli din
Och ingen annan kommer in. Hjärtat gör mig blind
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Hela världens hunger samlad i mig. Hela världens hunger samlad i mig"

Just nu, precis exakt just nu så skulle jag inte ens blinka om jorden gick under, Just detta ögonblick.
För vet du vad? Jag bryr mig inte.
Inte. Ett. Jävla. Dugg. Alls.
Men så kan man ju lika gärna se att jorden INTE går under.
Hur man nu gör det.


Jag hurrar för det underbara som är apati!
Hurra.

...så var jag lite söt!

Jag har fan ingen egentlig identitet.

Jag är inte bra på något särskilt.
Jag är inte en sån man kommer ihåg ens.
Är väl irriterande då och då, som en fluga som ibland surrar runt ens huvud.

Jag har inga särskilda egenskaper, utom att jag är lat, feg och konstig.
Ärligt talat, det är ju så.

Eller så är jag sedvanligt självkritisk. Ännu en underbar egenskap jag besitter.

Jaa... Det var ju ett jävla tag sedan jag uppdaterade den här jävla bloggen.
Gud vad jag tappat all lust att göra... Så mycket. Huvva huvva.

Sen funderar jag på hur jag ska göra nästa vecka och tjohej tjohej!
AHAHA jag har verkligen inget att skriva, har inte haft det på jättelänge.
Adjö

Jag ska börja gå och lägga mig tidigare!

Jag kanske ska börja skriva lite "på riktigt" i min blogg. Hitta lite ord till att börja med.
Som de flesta som läser antagligen har märkt kan jag knappt sätta ihop en vettig mening, alla mina ord hamnar huller om buller och ibland vet knappt jag vad jag menar.
Det är därför jag lånar ord, för att jag inte kan knepa ihop några egna.
Det gör mig arg och frustrerad. Dock så vet jag att om jag fortsätter skriva, så kan jag väl omöjligen bli sämre?
T ex, i högstadiet. så var jag så värdelös man kan bli. Och så skrev jag. Och skrev. Och skrev och skrev och skrev. Och blev till slut liiite bättre.
Det må vara så att jag fortfarande svamlar (antagligen är det så), men jag gör ju åtminstone nånting.

Åööh, jag hade tänkt att förklara lite saker här, men jag tänker upplysa mina stackars bloggläsare om att det kanske inte märks, med tanke på att jag alltid klagar, mrn jag mår bättre nu än jag gjorde för... T ex ett halvår sedan. Yes, det gör jag,

Men jag är himla trött. Men nu vet du det. God natt.