2009-11-10 | 18:57:41
Om du rädd, sluta med det
Det är inte hur man har det. Det är hur man tar det. Och när man längtar tar saker tid.
Efter vad som hände (fast jag tänker inte berätta vad som hänt, inte ens om du frågar) så... Ja, det har inte varit lika jobbigt som jag trodde det skulle vara. Det är mest att det är jobbigt, jobbigt att tänka på det, fastän jag inte gör det så ofta längre. Jag behöver inte ens anstränga mig för att inte göra det. Jag har glömt det mesta också. Alltså inga minnesbilder eller skit. Min arma lilla hjärna kanske stänger ut det där, jag hoppas det, jag tror faktiskt det. Inget man vill komma ihåg.
I vilket fall som helst, jag lever och jag mår inte skit så ofta alls. Det är klart att det händer ibland. När jag är glad, då är jag verkligen verkligt jätteglad. Vilket också betyder att när jag mår skit är allt verkligen skit. Och som den lilla mesen jag faktiskt är, kan jag inte göra annat än att försöka gråta ut allt. Det är ju bra, det ska man göra. Men det är så tomt att sitta klockan halv tre på natten, ensam, i min säng och gråta som nåt annat litet emo.
Jag är sån där, jag vill bli tröstad. Någon som kramar mig, ordentligt. Säger att allt kommer att blir bra, säg att allt kommer att bli bra. Någon som inte nödvändigtvis har en aning vad den snackar om. För Guds skull, ljug, det gör inget, det gör inte det, jag vill bara höra det. Höra att allt kommer att bli bra.
Jag tror på dig blint om det är så, ljug bäst fan du vill, bara... krama mig hårt, nära och länge och säg det bara.
2009-10-08 | 17:46:06
Without You I'm Nothing
Jag. Orkar. Inte.
Jag. Vill. Inte.
Lämna mig ifred, lämna mig ifred och sluta försöka övertyga mig om att det är mitt fel.
Jag. Vill. Inte.
Lämna mig ifred, lämna mig ifred och sluta försöka övertyga mig om att det är mitt fel.
2009-10-03 | 21:14:14
Happy bleedy, happy bruisy
Jag behöver dig, vännen, det finaste jag har, för det här kommer göra ont.
2009-09-22 | 01:09:11
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
Och jag har tänkt på en sak.
Tänk, om allt jag vill, tänk om inget går som jag vill?
Jag har ingen plan B. Jag har inget.
Jag har ingen jag kan falla tillbaks på. Ingen som jag kan ringa och säga att "Nu är det inte bra, jag behöver dig, jag behöver träffa dig."
Och det gör att jag känner mig så djävla ensam.
Jag har ingen rustning, skjut en pil genom mitt hjärta och vem ska hjälpa mig då?
Tänk, om allt jag vill, tänk om inget går som jag vill?
Jag har ingen plan B. Jag har inget.
Jag har ingen jag kan falla tillbaks på. Ingen som jag kan ringa och säga att "Nu är det inte bra, jag behöver dig, jag behöver träffa dig."
Och det gör att jag känner mig så djävla ensam.
Jag har ingen rustning, skjut en pil genom mitt hjärta och vem ska hjälpa mig då?
2009-09-15 | 21:26:56
Running from running
Jag borde vara glad, jag borde vara glad, jag borde vara glad, jag borde vara motiverad, jag borde vara glad, jag borde vara glad...
SÅ
Varför är jag inte glad, då? Varför får jag återigen den där klumpen i bröstet som säger "Nej, Sanna, du är inte värd det här och det tycker ingen. För, vet du vad? Du är precis lika jävla världelös som du tror att du är."
Vafan måste jag känna så för? Varför kommer den här tonårsångesten till mitt fönster igen?
Håll käften, jag vill inte höra din serenad.
Håll käften.
SÅ
Varför är jag inte glad, då? Varför får jag återigen den där klumpen i bröstet som säger "Nej, Sanna, du är inte värd det här och det tycker ingen. För, vet du vad? Du är precis lika jävla världelös som du tror att du är."
Vafan måste jag känna så för? Varför kommer den här tonårsångesten till mitt fönster igen?
Håll käften, jag vill inte höra din serenad.
Håll käften.
2009-09-09 | 13:47:54
Det kanske kommer en förändring
Hahahaha, ärligt talat, var tog livslusten vägen?
Var tog viljan att göra något vägen? LUSTEN. Jag ser inte ens fram emot ikväll.
Det kanske förändras.
Skärpning, Sanna, för i helvete.
Skärpning.
Var tog viljan att göra något vägen? LUSTEN. Jag ser inte ens fram emot ikväll.
Det kanske förändras.
Skärpning, Sanna, för i helvete.
Skärpning.
2009-06-07 | 22:28:51
Jag klarar mig aldrig ensam
Jag blundar lite till.
Det gör ont, men jag blundar lite till.
Det gör ont, men jag blundar lite till.
2009-04-01 | 22:21:03
Something Rotten
Åh, herregud. Jag är en sån ilsken liten tönt ikväll!
1. Jag har pluggat matte (vilket borde vara skäl nog)
2. Jag har FORTFARANDE en fet jävla utväxt!
3. Världen tycker verkligen inte om mig
4. Min älskade, älskade körsbärsmönstrade svarta 400-kronorscardigan slets sönder. IGEN. Pga av det enda rummet i detta hus som inte är renoverat... Gissa vem som har det rummet. Kan det vara jag? Ja, men tänk, det är alldeles rätt!
Så, jag ska gå in på mitt rum då min STICKADE tröja fastnar i det där oskylda dörrhandtaget och gör ett stort fett jävla hål i min tröja. Jag är inte rik. Pengar växer inte på träd. Och nu måste jag dessutom köpa en ny tröja/cardigan/whatever.
Åååååh, jag är så frustrerad. Som om min ekonomi inte fungerar dåligt som det är!
Och ovanpå det kommer självklart den där känslan av meningslöshet krypandes. Det där som aldrig riktigt går att skaka av sig, som finns där längst under huden, oavsett humör, sinnesstämning, vad man än vill kalla det.
Fan vad jag är... Åh. Tom, just nu. Ihålig som ett jävla skal. Och jag vet inte varför.
Kanske det inte finns någon anledning?
Kanske det är som han en gång sa till mig? "Det går över så småningom"?
Hur lång tid har det gått nu? Sju-åtta månader? Jag vet inte. Jag vet inte längre.
1. Jag har pluggat matte (vilket borde vara skäl nog)
2. Jag har FORTFARANDE en fet jävla utväxt!
3. Världen tycker verkligen inte om mig
4. Min älskade, älskade körsbärsmönstrade svarta 400-kronorscardigan slets sönder. IGEN. Pga av det enda rummet i detta hus som inte är renoverat... Gissa vem som har det rummet. Kan det vara jag? Ja, men tänk, det är alldeles rätt!
Så, jag ska gå in på mitt rum då min STICKADE tröja fastnar i det där oskylda dörrhandtaget och gör ett stort fett jävla hål i min tröja. Jag är inte rik. Pengar växer inte på träd. Och nu måste jag dessutom köpa en ny tröja/cardigan/whatever.
Åååååh, jag är så frustrerad. Som om min ekonomi inte fungerar dåligt som det är!
Och ovanpå det kommer självklart den där känslan av meningslöshet krypandes. Det där som aldrig riktigt går att skaka av sig, som finns där längst under huden, oavsett humör, sinnesstämning, vad man än vill kalla det.
Fan vad jag är... Åh. Tom, just nu. Ihålig som ett jävla skal. Och jag vet inte varför.
Kanske det inte finns någon anledning?
Kanske det är som han en gång sa till mig? "Det går över så småningom"?
Hur lång tid har det gått nu? Sju-åtta månader? Jag vet inte. Jag vet inte längre.
2009-03-26 | 18:23:41
"Det är okej att vara svag"
Du är en av de få jag alltid känt att jag kan anförtro mig åt.
Sen, nu.. det här. Ärligt talat så trodde jag verkligen inte det om dig.
Men, nu är saker som de är. Och jag ska inte inte pilla på sårskorpan.
För, ont gör det ändå. Men det läker.
Sen, nu.. det här. Ärligt talat så trodde jag verkligen inte det om dig.
Men, nu är saker som de är. Och jag ska inte inte pilla på sårskorpan.
För, ont gör det ändå. Men det läker.
2009-03-25 | 00:29:06
I min värld hinner inte läsa längre, alla skriver på sin biografi
Ta det inte på fel sätt. Men jag orkar inte.
Ibland önskar jag att det bara fanns jag. Jag, jag och jag.
Man skulle slippa vara trevligt, social. Man skulle slippa menigslösa konflikter och meningslöshet.
Nej... Men.. Alla får väl ha en drömvärld?
Det är faktiskt ingen behaglig kväll ikväll.
Och nej, jag tycker inte synd om mig själv. Jag bara... Tycker inte att det är någon behaglig kväll ikväll.
Ibland önskar jag att det bara fanns jag. Jag, jag och jag.
Man skulle slippa vara trevligt, social. Man skulle slippa menigslösa konflikter och meningslöshet.
Nej... Men.. Alla får väl ha en drömvärld?
Det är faktiskt ingen behaglig kväll ikväll.
Och nej, jag tycker inte synd om mig själv. Jag bara... Tycker inte att det är någon behaglig kväll ikväll.
2009-01-24 | 13:55:02
Jag tyckte jag var glad
Jag är så jävla nervös inför i morgon, känns som jag är på bristningsgränsen hela tiden.
Ska jag våga göra det?
Vad kommer han säga, i så fall?
Och VAD FAN SKA JAG SÄGA? Hur ska jag förklara?
Jag vet ingenting, varje gång jag försöker komma på vad jag ska säga är det som att hela hjärnan stannar upp.
Det känns så jävla svårt.
"Tänk om jag sårar honom?", sa jag när jag bad om råd
"Det kommer du göra."
Det är klart det kommer göra ont, både för mig och honom, men det känns nödvändigt.
Men jobbigt.
"Du måste ta tjuren i hornen!"
Jag ska, jag ska. Tror jag. Jag ska försöka.
Hela hjärnan känns som ett virrvarr och jag blir bara jobbig, irriterad och ledsen av det.
Förlåt. Jag menar det, förlåt.
Ska jag våga göra det?
Vad kommer han säga, i så fall?
Och VAD FAN SKA JAG SÄGA? Hur ska jag förklara?
Jag vet ingenting, varje gång jag försöker komma på vad jag ska säga är det som att hela hjärnan stannar upp.
Det känns så jävla svårt.
"Tänk om jag sårar honom?", sa jag när jag bad om råd
"Det kommer du göra."
Det är klart det kommer göra ont, både för mig och honom, men det känns nödvändigt.
Men jobbigt.
"Du måste ta tjuren i hornen!"
Jag ska, jag ska. Tror jag. Jag ska försöka.
Hela hjärnan känns som ett virrvarr och jag blir bara jobbig, irriterad och ledsen av det.
Förlåt. Jag menar det, förlåt.
2009-01-13 | 19:30:14
Och älskling, allting går sönder till slut, det är bara en fråga om tid
Just nu känns det inte bra, inget känns bra.
Jag vill bara härifrån, vill skrika högt och gömma mig nånstans.
Egentligen är det jobbigast på skolan, det är mycket jobbigare då.
Vad har jag kvar av mitt "gamla" liv? Hur skulle jag gjort för att saker och ting inte skulle blivit så här?
Jag vågar inte prata med någon om det heller, då kommer det att kännas mer.
Om jag håller det inom mig, då kanske det till slut försvinner, det är så jag tänker, så min hjärna fungerar.
Det kommer inte att försvinna och det kommer nog inte heller kännas lättare.
Den enda jag lovat för evigt, den enda jag vågat göra det, är borta.
Så, det är något jag aldrig, aldrig, aldrig kommer göra igen. Man ska inte ge såna löften, det visste jag, men jag var så övertygad.
Inget kunde komma emellan oss, inget skulle ens kunna försöka. Gud, så naiv jag var.
Jag VET att jag har det bra, de vänner jag har kvar är ju bra vänner, men det kan inte hjälpas.
Det var speciellt. Det var du och jag mot världen. det var vi, det skulle alltid vara vi.
Fan vad patetisk jag känner mig som sitter och ältar det här.
Ältar jag det inte, så sitter jag och försöker förneka ned. Så, jag antar att det är bättre att älta?
Eller?
Jag vill bara härifrån, vill skrika högt och gömma mig nånstans.
Egentligen är det jobbigast på skolan, det är mycket jobbigare då.
Vad har jag kvar av mitt "gamla" liv? Hur skulle jag gjort för att saker och ting inte skulle blivit så här?
Jag vågar inte prata med någon om det heller, då kommer det att kännas mer.
Om jag håller det inom mig, då kanske det till slut försvinner, det är så jag tänker, så min hjärna fungerar.
Det kommer inte att försvinna och det kommer nog inte heller kännas lättare.
Den enda jag lovat för evigt, den enda jag vågat göra det, är borta.
Så, det är något jag aldrig, aldrig, aldrig kommer göra igen. Man ska inte ge såna löften, det visste jag, men jag var så övertygad.
Inget kunde komma emellan oss, inget skulle ens kunna försöka. Gud, så naiv jag var.
Jag VET att jag har det bra, de vänner jag har kvar är ju bra vänner, men det kan inte hjälpas.
Det var speciellt. Det var du och jag mot världen. det var vi, det skulle alltid vara vi.
Fan vad patetisk jag känner mig som sitter och ältar det här.
Ältar jag det inte, så sitter jag och försöker förneka ned. Så, jag antar att det är bättre att älta?
Eller?