korkadtomochglad

Gud så jag bloggar, då.

Oh, well, här sitter jag och klockan är 02:27. Haha, mitt alarm ringer 05:35, så jag borde ju egentligen sova nu, men icke.
Sömnlös Sanna.

Ja... Jag skulle ju sagt det idag, men jag fegade ur. Jag vågar inte, kan inte, orkar inte. Vill nog inte.
Tror jag hoppas på att saker ska förändras av sig själv, trots att jag vet att det inte kommer hända.
Har inget förändrats på 17 år, lär de ju knappast göra det nu.
"Pengar förändrar människor. Blanda aldrig in en priviatperson i din ekonomi, särskilt inte någon närstående."
Hah, ja, han om någon borde väl veta.

---

Hmhm, jag funderar på hur det här kommer att gå.
Jag vill gärna vara extra kryptisk när det gäller detta ämne, så jag säger inte mer än att jag hopaps på att bli positivt överraskad.
Jag fösröker övertyga mig själv jag, den positiva pessimisten - om att det kommer gå bra, trots att jag inte själv tror det.
Eller gör jag det? Jag förvirrar mig själv så himla mycket att jag inte vet längre själv.



Jag kan aldrig mäta mig med ett hjärta så gott som ditt
Det är så stort och sväljer mig helt jag är Gabriel i mitten av hans fall
Och jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam
Och jag känner mig bara så djävla tom ibland

Jag klarar mig aldrig ensam
Jag klarar mig aldrig ensam