korkadtomochglad

Jag sitter nu här och lyssnar på Lasse och är lite sådär lagom tårögd. Hur kan jag undgå att bli berörd av hans röst?
Ikväll har varit en... Speciell kväll.
Jag har varit glad, otroligt nere och rätt glad igen.

Har suttit och pratat med Johan lite och kom att tänk på sexan till nian. Hur folk såg på mig och behandlade mig då.
Jag kommer väldigt väl ihåg den gången min då 'bästa vän' sa till mig, att "Om jag såg ut som du gör, skulle jag i alla fall försöka göra något åt det."
Och sånt... eh, värmer ju.
Ja, det är det förflutna, men det gör fortfarande lite ont...
...och nu på automatik slår det där över till repliker från Lejonkungen! Great... Eh.. Det är ju trevligt. Kanske.
Tror jag. Typ.
..."men som jag ser på det kan du antingen fly från det.. eller... lära från det!"
Ah, det är väl inte riiiktigt så i mitt fall, men, eh, jag försöker ju såklart att inte bry mig om vad folk tycker eller säger om mig.
Jag menar... Tycker någon att jag är ful/fet/osv så är ju faktiskt det deras problem. Am I right?


Hur som heeelst så har de här två veckorna gått rätt bra och de som jag har haft mest med att göra är väl Johan, Weronica och en del av ES3orna. Och det är ju trevligt att jag har lärt känna några ur den klassen liiite grand, tycker jag.
Bra, roliga människor. Det tycker vi om.

Nej, det är sent, så jag tänker dricka upp mitt te, plocka ihop lite och sen gå och lägga mig.
Jösses, vad jag kommer vara slut i morgon.



Du är en tröst för gråtna ögon, du är min fallskärm när jag faller om natten

[...]

Och jag känner mig bara så djävla tom ibland

Jag klarar mig aldrig ensam
Jag klarar mig aldrig ensam