korkadtomochglad

Det känns som att jag borde behndlas bättre av de här människorna, att jag förtjänar lite mer, lite... bättre. Det skulle vara bra.
Då skulle jag kanske inte fundera varannan vecka på att ta mina saker och springa. Springa härifrån... Tills mina ben brister.
För ibland känns det som enda sättet ut, att bryta mig loss.
Var ska jag ta vägen när jag känner så? Jo, ingenstans!
För, vet du vad? Jag får inte fara någonstans, jag är fast här. Och jag fattar det inte.

Var ska jag ta vägen, om jag inte vill vara hemma?