korkadtomochglad

tidsfördriv

Vem har lurat alla barnen? Det här är inte allt som finns!

När man fyller arton räknas man i lagens ögon som vuxen.

Jag fyller snart arton. Jag är fan inte vuxen. Jag känner mig till en del mogen, men jag är fortfarande en liten skit som är rädd för att gå ut när det är mörkt om kvällarna, för att, tänk om! Tänk om mörkret tar mig.

Fast mer rädd är jag för att blir tråkig. En sån där hjärntvättad, blekblond, ja-sägande märkesjeans-zombie.

Att bli vanlig, tråkig, normal.

Det känns som att jag tar ett steg i det hållet, nämnligen.

Jag är inte "svart och svår" längre, det kan jag inte påstå.

Brunett med blonda slingor, kläder som har andra färger än svart, vitt och rött, riktigt ögonbryn (haha), inte längre någon längtan att pierca mig i ansiktet, liiiite mer diskret sminkning kanske, något som inte endast består av en massa svart skarp kajal runt ögonen, haha.

För mig skriker ett steg mot "normalt" ett steg mot att vara tråkig.

För visst ser jag väl ändå mer "normal" ut än förut?

Så... är det ett tecken på att jag börjar växa upp och bli tråkig?

Eller kanske bara att jag blir tråkig?

Uscha, man ska inte oroa sig så mycket.



VS  

Alla blir tråkiga till slut :< Såärebara.

Äsch, "normal" behöver inte betyda tråkig. Det är ändå personligheten som räknas och jag vet inte riktig om jag vågar klämma in din personlighet i "normal och tråkig"-facket <: