The World In A Cage
Då skulle jag kanske inte fundera varannan vecka på att ta mina saker och springa. Springa härifrån... Tills mina ben brister.
För ibland känns det som enda sättet ut, att bryta mig loss.
Var ska jag ta vägen när jag känner så? Jo, ingenstans!
För, vet du vad? Jag får inte fara någonstans, jag är fast här. Och jag fattar det inte.
Var ska jag ta vägen, om jag inte vill vara hemma?
De kan kalla oss fula, men aldrig för grå
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag har så mycket på gång i mig just nu.
Jag måste ju i alla fall skriva, att: ES3, FY FAN VAD MUSIKALEN VAR BRA! Allihopa och varenda en!
Jag är verkligen riktigt stolt. Jag kan inte säga sånt till människor - och det är ju synd - men jag skriver det här och hoppas att någon läser det! Och tar åt sig!
Hm... Känns lite vemodigt att den är slut - och jag går inte ens i den klassen! Men, för mig har det här varit en mycket... ehrm... angenäm upplevelse.
Längtar verkligen inte tills skolan börjar.
Och - herrejösses - jag är inte klar med min engelskapresentation om de tre jävla länderna. Grrr.
Jag tycker faktiskt att titeln gör nästan halva inlägget.. fast nu har jag ingen bra titel
Mr. Berg är alltid klockren. Inte för att jag faktiskt lyssnar på kent just nu, ehm.. Faktiskt så lyssnar jag på "Var Beredd", från Lejonkungen. Än så är jag inte leds på den. Men ES3orna gör den bättre, om jag får säga vad jag tycker.
De är faktiskt jätteduktiga allihopa. Mööp. Men jag är helt slut i huvudet efter idag.
Så jag ska ta det lite lugnt nu och... sånt.
Lily Allen är en underlig kvinna, men oh så underbar. Verkligen.
Och idag är hon min kvinna. Eller jag hennes? Något sånt borde det bli.
Let's forget the world together
Sånt som gör att det blir alldeles varmt på insidan. Sånt som är alldeles... inte perfekt, för perfekta saker finns inte.
Men.. tillräckliga. Är det här tillräckligt?
Vet jag vad jag menar? Vad jag vill?
Vet jag nånsin i vilken riktning jag vill gå? Borde jag veta?
Alla vägar har sitt pris
Alla vägar har sitt pris, så välkommen till världens tråkigaste paradis!
Winnerbäck är bra.
Fjortis (efter fjorton år) är en oftast nedsättande beteckning på någon i de yngre tonåren som beter sig omoget, osäkert, naivt och pubertalt, men som tar varje chans att visa hur mogen och självsäker han/hon är. Ordet kan även användas i överförd mening om personer i andra åldersgrupper; fjortis är då inte en ålder utan en livsstil. De tjejer som kallas "fjortisar" har ofta mycket smink, bloggar gärna och kräver uppmärksamhet.
Jag <3 wikipedia.
Tack för en bra pratstund, Patrik! Det gjorde mig på bra humör.
Tack Katsuro för... allt. Tack, alla som vill ta åt sig. Även de som inte vill ta åt sig, jag tackar er med. Om ni har gjort något bra, alltså. Annars så... Kan ni ju glömma ett tack.
Mja, det är ju i alla fall trevligt att första föreställningarna av Lejonkungen är i morgon. Ehm.. Nej. Inte trevligt.
Gh. Men det ska ju gå. Det får fan så lov att göra det!
Fuck you very, very much
So please hit me
I am very happy
So please hurt me
Jag vill byta liv
Lasse pratar så bra för mig:
Jag låser in mig, drar ner persiennerna och slänger världen på högen av alla
saker som jag bojkottar och jag duckar för alla speglar och blundar
så hårt jag kan och försöker glömma, men hur kan man glömma sig själv?
och jag vet att andra har det värre men hur kan man känna sig så här grå?
Åh, kom ta med mig kom ta med mig ut inatt
dit ingen känner mig och vet vem jag är och vad jag gjort förut
Åh, snälla låt mig byta liv för en natt
Jag begär inte kärlek som startar krig eller en skinande riddare på vit häst
jag skiter i sånt ett par läppar med en ny smak och en fulltankad bil
som kan ta oss dit saker överraskar och skaver är allt som behövs
Åh, gud, jag är så trött på att känna mig som en dålig kopia av mig själv
'Nuff said.
You are my sweetest downfall
Nine Inch Nails passar till allt och jag behöver mer Winnerbäck.
I morgon ska jag ut och rasta Rocky (dock inte mot någon form av betalning alls) och det är väl bra att jag har nånting att göra, i alla fall.
Jag undrar hur det kommer gå när skolan börjar igen.
Jag vill inte att skolan ska börja igen. Jag vill slippa dem, tack. Människorna, alltså.
Och förresten så ska jag nog sova nu. Detta blev ett kort och ointressant inlägg, men... Lev med det.
I got your love letters, corrected the grammar and sent them back
Jag kan inte bestämma mig för om jag mår bättre eller sämre nu för tiden.
När jag mår bra, så mår jag riktigt bra.
Och när jag mår dåligt, så mår jag riktigt dåligt.
Så... Det kanske är både och. Jag kanske bara känner det starkare? Vet inte!
"Är du lycklig?" blev jag frågad. Nej, det är jag nog inte. Är någon människa lycklig egentligen?
Man har nog lyckliga stunder och man kan nog bli lycklig någon period, men jag tror inte att man en dag blir lycklig och det bara är så. Jag tror inte att någon är riktigt lycklig.
Så, nej, jag är inte lycklig.
Jag blir så himla leds på mitt humör. Minsta lilla kan göra mig upprörd, arg, irriterad eller ledsen.
Gah, nu är det ju visserligen så här att jag är tjej och 17, så jag har mina hormoner att skylla på. Men ändå.
Jag klarar inte av de jävla vändningarna mitt humör tar och allting på så stort allvar. Jag tar åt mig så lätt.
Lättare än förr.
Men! Nu ska vi inte vara såna. Och det var inget emo-klag, jag funderar bara högt.
Vid datorn. Du vet. Precis. Just det.
Where does the good go?
What do you do with the left over you
and how do you know when to let go
where does the good go
where does the good go
Hur vet man vilka som stannar, vilka som menar det de säger, vilka som faktist vill vara ens vän?
Hur fan ska man kunna veta något alls när ingen bevisar något.
Jag har då två veckor praktik, snart bara en vecka kvar. Rätt trevligt.
Men hektiskt.
Jag är en person som rätt lätt känner av pressen och stressen i såna här saker och det här är ju en mardröm för mig, då. Jag är helt utmattad.
Jag längtar definitivt inte tills min splittrade klass ska göra musikalen. Pöh.
Och nu ska jag baka. Antagligen.
A relentless assault upon the wicked hearts
Jag vet inte riktigt vad som finns att skriva om i mitt liv. Annat än mig, alltså.
Vad tycker folk att det är intressant att läsa om? ...annat än mig, alltså.
Jag kan ju skriva om att jag skulle gå och ta hand om lite smutskläder, då jag snubblade till lite och slog i tån på tröskeln till mitt rum. Och jag DOG fan nästan. Hur kan sånt göra så otroligt ont?! Som.. Som papercuts! Alla vet att papercuts svider så att man blir galen!
Jag skulle kunna skriva om diverse krämpor, men om jag var någon annan än mig själv skulle jag inte vilja läsa om mina krämpor. Faktiskt.
Jag tänker i alla fall skriva att jag just nu lyssnar på Chain med BACK-ON och sedan tänker jag lyssna på Jag ska slåss i dina kvarter! med Lasse Lindh och Bandet. Underbar jävla låt, Lasse gjorde mig inte besviken. Han är bra på det viset.
Från Lasse Lindh till the Vigrin Prunes, till Vital Remains. Inte dåligt det, inte!
Nu ska jag färga min fina, blonda utväxt svart, yay! Så får jag ta det "röda" någon annan dag.
And you wake up in the morning and your head feels twice the size
Jag måste säga det att det känns lite motigt och jobbigt att sova ensam i natt.
När jag har vant mig vid att somna och vakna upp med samma person bredvis känns det motigt att gå från det till total tystnad, kyla och tomhet.
Usch. Jag har aldrig riktigt tyckt om att sova ensam. Jag tycker inte så värst mycket om att vara ensam alls.
Det kanske låter konstigt, eftersom nästan hälften av min vakna tid stänger jag in mig på mitt rum, vid datorn.
Ibland så "måste" jag det, men oftast så är det för att få lite mer mänsklig kontakt. Då menar jag såklart inte kontaktkontakt, utan... Du vet.
För att diskutera saker med människor som jag inte träffar dagligen. Eller inte alls. Men som jag fortfarande känner mig nära eller som jag uppfattar vara en god vän.
Det är klart att jag uppskattar ett samtal med en god vän som jag träffar väldigt också, men... De träffar jag ju väldigt ofta. Vad kan jag säga? Jag är dålig på att förklara.
Jag känner för att skriva mycket idag, ja. Skriva av mig lite. Jag önskar bara att jag var bättre på att formulera mig.
I min hjärna är det ett virrvarr av ord, känslor och tankar och det är precis just så det känns som att det kommer ut när jag ska försöka förklara något.
Jag är väldigt förvirrad. Jag känner mig... korkad, tom och glad. Så där som världen brukar se mig. Tror jag. Kanske inte själva tomheten inuti.
Men den finns alltid där, tittar fram alldeles för ofta. Till och med då jag var så där jätteglad kände jag ett stygn av meninngslöshet och apati.
Fast jag antar att alla känner så ibland. Men det är... Jag vet inte. Jag vill inte ha det tomma. Jag vill vara fylld av livsglädje...eh...höll jag på att skriva. Men det ÄR jag ju! Jag vill leva så gärna att det sjuger om det!
Jag vet inte hur jag ska förklara det. Men jag tror att jag är lycklig. Kanske.
Jag kommer nog att förstå mig själv bättre senare i livet. Jag kommer nog att mogna, jag med.
Can't you see me standing right here?
Någon skum kommentar som jag fällde... Jag och Johan låg i min säng och.. eh.. mös? Va? Myste? HUR böjer man det?!
Äh, ni förstår. I vilket fall som helst så låg jag med huvudet på hans mage och den lät roligt. Jag sa nog att den pratade med mig, Johan frågade vad den sa.
Jag svarade då att jag "inte förstår magiska", vilket han skrattade åt i sju evigheter, tror jag.
Så roligt var det faktiskt inte!
Men, en kort sammanfattning av veckan skulle låta såhär:
Mys, cp, juice, rostade limpmackor, hushällsost (8D), Saw, kängor, Cannibal Corpse-tröja, fula skor, Daim-glass, dusch, hår, underbart, FF...
Äh, det finns så mycket jag skulle kunna skriva att jag tar och slutar där. En mycket bra vecka har det varit, i alla fall.
På måndag väntar praktik. Jag ska hålla till på skolan i två veckor, utan att ha lektioner, höhö.
Jag ska alltså praktisera på musikalen som estettreorna sätter upp.
Mja, jag vet, men man kan ju försöka hitta något intressant ställe att praktisera på när man går estet bild. Försöka duger.
Fail ftw.
Anywho, blir nog bra. Jag har ju Wera där! Som jag för övrigt saknar grymt mycket.
Fina bilder. Och en varning: Vi är snyggast! 8D
My fingers are curling...
Äh, bara för att jag är smått besatt av Epilepsy is Dancing. Tack vare Bälla, ofc.
Hur som helst så sitter jag nu här och väntar på att Johan ska duscha klart, så att jag kan hoppa in i duschen!
Igår, måndag, var en underbar dag; såklart.
Du är det bara restan av veckan kvar, resten av lovet, alltså.
Mja.. Det här blev ett kort inlägg, men ni älskar mig ändå!
Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad
I vilket fall som helst så sitter jag nu hemma hos emii, väntar medans han duschar. Vilket jag just gjort!
Vi ska väl dra ut på stan sen, med Katja. Vi ska också fara och äta sen ikväll, vi vet dock inte var än.
Men vi har bestämt att den här gången blir det inte sushi! Det tar vi någon annan gång.
Vi ska testa något nytt. Det var emiis idé. Jag tror nog jag vet som planterat de tankarna i hans arma lilla huvud (wera vet precis vem jag menar). Men det är ju trevligt.
Sen blir det party hard, typ.
Ja, nu ska jag börja sminka mig så att jag inte tar sju evigheter på mig.
Jag ska göra mig fin med äckelpäckel! :D
Mitt cyniska hjärta flimrar
Här sitter jag och plattar håret.
Tänkte göra en snabb uppdatering innan jag sticker iväg till Umeå i helgen!
Jag ska alltså till Umeå, för att bo hos emii och leka med honom och Katja! :D Och Emma? :D
Det SKA bli en jätterolig helg, vi ska ha så roligt så att vi inte vet vilka vi är till slut! Så det så.
Sedan kommer jag hem på söndagen, då och ska väl kanske träffa JenJen lite? Skulle vara roligt.
På måndagen på jag finbesök, minsann! Eller, nej, Johan ska komma till mig..
Haha, nejmen, det ska bli jättekul. Hoppas vi står ut med varandra 24/7 en hel vecka bara!
Det känns jätteskönt med lov, att få koppla bort skolan ett tag, slippa åka den där förbannade bussen till exempel!
Sedan, vecka 11-12 har vi praktik och jag har tyvärr inte hittat något ställe att vara på, så jag ska praktisera med ES3, hjälpa dem med deras musikal, som är Lejonkungen.
Det är väl inte fy skam, det heller. Trevligt sällskap, i alla fall!
Jag är allmänt rätt nöjd med min tillvaro just nu.
Det tror jag nog också att ni kommer bli, för här kommer en allmänt trevlig cambild där jag ser lite så där lagomt borta ut.
Långsamt, långsamt...
...åh, så långsamt
Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt
Det som var du och jag
Jag hittade alldeles just ett citat som jag tyckte passade mig rätt bra:
-Gustave Flaubert
Jag tycker inte att jag behöver förklara varför.
Vinterns korta dar är långa i år
Står du som jag på din balkong och vilar i kaoset som var?
Hallå! Är du där? Hallå? Hallå! Finns det nånting kvar?
Stjärnfall. Stjärnfallet det är jag och du är himlen jag föll från den dan
Stjärnfall. Stjärnfallet det är jag och du är himlen för mig varje dag
Trött som döden. Vinterns korta dar är långa i år
Dandy, oh dandy. Ring inte, skriv inte, lås inne ivern i dig
Hallå! Är du där? Är du kvar? Hallå! Finns det nånting kvar?
Stjärnfall. Stjärnfallet det är jag och du är himlen jag föll från den dan
Stjärnfall. Stjärnfallet det är jag och du är himlen jag föll från idag
Stjärnfall. Stjärnfallet det är jag och du är himlen för mig varje dag
..idag behöver jag nog lite Markus. Jag tycker inte så himla mycket om Stjärnfallet, men idag känns den bra.
Det känns väl inte underbart toppenbra i övrigt, men det är bara mitt humör som spökar. Hormonerna som spökar, ja.
Fy, dumma hormoner.
Jag kom att tänka på en sak när jag satt på bussen i morse. De flesta människor anser väl att de är fullkomligt logiska?
Jag menar, jag tycker att jag är väldigt logisk, när jag kan tänka efter ordentligt. När jag inte mår dåligt och inte.. har ätit socker så att jag fått en sockerkick eller liknade. Fast i allmänhet är jag mest bara glad.Tänker inte så mycket, håller mig sysselsatt med att prata. Helst. Det funkar nog bäst så.
Får att komma åter till ämnet, alla tycker väl att de tänker logisk, alltså? Att MINA åsikter är så "rätta" som åsikter kan vara.
Antagligen är det så att I make no sense, men det är väl roligt för de som eventuellt förstår mig. Antar jag.
Jag ska nog återgå till ARL-lektionen, då jag för övrigt håller på att göra en Power Point-presentation om brandsäkerhet.
Fast det var nog inte så intressant. Men du har läst det, du får skylla dig själv. Jag tvingar dig inte.
They're no papatoes!
Jag är underbart bra på att skriva fel.
Det skulle bli, då, "They're no potatoes.", jag skrev "They're no papatoes."
Jag failar.
I vilket fall som helst sitter jag på den här tröga ARL-lektionen och gör lite svenska-arbete. :c Skriver om äldre nysvenska och samarbetar med Bella. 8D
Kändes som att det vär längesedan jag skrev i min blogg, så jag tänkte att jag ska göra det nu, då.
Så.. Ja.
Och i morgon är det Alla Hjärtans Dag. Jag kanske låter som en tråkig och cynisk människa, men jag tycker den dagen är skit.
Brukar köpa lite chokladhjärtan till min mamma.. och that's it. För jag brukar känna mig snäll då. Och hon blir glad.
Men, alltså, jävla kommersiell skitdag, för att vara ärlig. Visst, det är fint att visa att man älskar varann, men.. Äh.
Jag tror och hoppas att de flesta vet vad jag menar, för nu ska jag gå och redovisa svenska. The horror!
Baby, did you forget to take your meds?
Om det var så att jag kunde framkalla en ljud så att det lät som att jag spelade trumpet...
Skulle du tycka bättre om mig då?
Jag behöver veta!